stuutenbruin.com

Jag är en förvirrad människa som inte har koll på någonting alls jag tappar bort saker och glömmer inplanerade möten. Jag tror att jag skulle behöva en assistent som tar hand om mig. Jag vet inte varför jag är så disträ just nu jag har tidigare varit en person som haft stenkoll på allt men nu är det som allt bara faller omkring mig. Jag var i helgen och spelade golf och råkade glömma mina golfklubbor på parkeringen jag upptäckte det inte förens jag kom hem och skulle lasta av bilen. Ni vet den trötthets känsla som infinner sig när man gjort glömt något och vet att man måste sätta sig i bilen och köra en halvtimme tillbaka den infann sig jag blev så trött och hade ingen lust alls att vända tillbaka men jag hade inte någon lust att bli av med mina kära klubbor så det var bara att bita i det sura äpplet och bita ihop.

Jag känner mig som en ny människa efter att ha köpt lite nya kläder, smycken och varit hos frisören och klippt mig. Jag är annars inte så bra på det där med att tänka på mitt yttre så mycket men efter att en vän till mig ärligt sa till mig att jag måste skärpa till mig och göra något åt mitt yttre så tog jag tag i det. Jag är glad för min väns ärlighet fast det var jobbigt först när han sa till mig och ville gärna försvara mig själv men jag hade inte så bra argument då jag visste att det låg en sanning bakom det han sa. Jag vet inte varför jag bara har struntat i mitt yttre men ibland så blir det bara så att livet flyter på och man går i gamla banor som ibland kan vara svåra att bryta. Men nu har jag tagit tag i det och känner mig riktigt fräsch.

Om en månad åker vi på ett julgalan stockholm, och jag tycker att det ska bli roligt att åka med hela familjen för det var länge sedan vi alla träffades och gjorde något roligt ihop. Hela min familj är tokiga i julen och julmat så vi kommer att äta tills vi spricker om jag känner oss rätt. Jag skulle kunna vara utan både påsk och midsommar men jag skulle inte klara mig utan att fira jul det skulle bara inte gå. Jag förstår inte människor som reser bort till varmare breddgrader under julhelgen det går liksom över mitt förstånd. Jag skulle inte vilja sitta i solen med en drink i handen på julafton det skulle bara kännas fel för mig. Det är tur att resten av familjen tänker lika dant så att inte någon reser bort för att fira jul tillsammans är en tradition som vi inte ruckar på, skulle någon få för sig att resa iväg så skulle vi andra i familjen se den personen som en svikare.

Jag var under många år väldigt skeptiskt till allt som det minsta att göra med plastikkirurgi. Man skulle till och med kunna säga att jag hyste en överlag direkt negativ inställning till hela fenomenet. Utan egentligen veta varför om jag nu ska vara helt ärligt och öppen. Något som jag tycker att man ska, särskild vid bloggskrivande. I alla fall, på senare år har jag inte bara kommit att omvärdera min tidigare så rigida ståndpunkt i förhållande till plastikkirurgi utan även gjort en helomvändning. Numer är jag nästan helt odelat positiv till kosmetisk kirurgi. För nu vet jag vilken stor hjälp, vilken omfattande skillnad ett ingrepp kan innebära för en person som av någon anledning inte är nöjd med sitt utseende, mår dåligt för det och lider av svag självkänsla. Så är det ju, jag vet det nu och jag vill gärna en extra gång här påpeka hur viktigt det är att kunna omvärdera sina tidigare ståndpunkter, för det kan faktiskt hända att man har fel.

Jag vill inte ha urinvägsinfektion igen kan jag ju säga för det var ingen roligt historia och det måste ju finnas något sätt att förebygga att man får urinvägsinfektion tycker man ju men jag vet inte om det finns någon behandling urinvägsinfektion eller om man måste vänta tills det har gått över av sig själv. Men om man har urinvägsinfektion så vill man ju naturligtvis bli frisk så snabbt som möjligt eftersom det är väldigt otrevligt att ha urinvägsinfektion och då kan det ju vara bra att veta hur man behandlar infektionen så att man blir frisk så snabbt som möjligt. När man har varit sjuk så uppskattar man verkligen att vara frisk på ett helt annat sätt än man gör annars för man brukar ju allt som oftast ta det för givet men det ska man inte göra utan man ska skatta sig lycklig om man är frisk.

Jag har bestämt mig för att för att det får vara nog med det direkt undermåliga bokningssystem vi har på mitt jobb. Alltså, det är enligt min mening rent pinsamt dåligt och jag vågar inte ens tänka på hur många kunder vi förlorar på det här och alla missade intäkter sedan. Det är inte bra någonstans, inte för någon. Något måste onekligen göras och det snart innan irreparabla skador uppstår någonstans. Det får bara inte hända och jag har nu i skrivande stund beslutat mig för att göra mitt absolut bästa för att förhindra en sådan utveckling i varje form. Jag har liksom inget annat val i det här läget. Ibland känner man det liksom i hela kroppen, att det minsann får vara nog nu, att det är tid förändring och så vidare. Jag har blivit övertygad om att detta nu är en sådan tid, det är mycket som talar för det.

Det är så att jag håller på och kollar efter begagnade bilar på internet. Och om ni inte redan visste det så finns det väldigt många begagnade bilar på internet, så det finns väldigt många bilar att kolla runt bland. Nu är det inte så att jag ska ha mig en begagnad bil. Utan det är Fredrik som ska ha en begagnad bil, han ska nämligen få en unge och då kommer han behöva en större bil än den han har idag, för idag kör han runt i en sportbil vilket är väldigt roligt, men det är kanske inte det mest passande när han och hans unge plus tjejen ska försöka få plats. Så nu håller vi på att försöka hitta en rolig familjebil som han kan köpa sen. Som tur är finns det en hel begagnade roliga begagnade bilar att hitta på internet.

Jag har varit på skrämmande många konferenser i mina dagar, främst konferens Stockholm. Något som väl inte direkt är särskilt konstigt eftersom, ja det är landets största stad. Själv föredrar jag dock jobbevenemang som sker ute på landet eller något i den stilen. Någonstans där det inte finns några distraktioner och annat. Då kan man liksom fokusera på jobbet full ut. Håller man till i en storstad är det liksom lätt att fladdra iväg på andra grejer. Nu kanske det är jag som har koncentrationssvårigheter eller något, det är inte omöjligt att något sådant står på. En person i min ålder bör ju annars rimligen kunna blocka ut oväsentligheter en under en dag oavsett var man nu håller hus. Men det funkar liksom inte för mig, så är det bara. Därför försöker jag alltid se till alla konferenser som har mitt jobb att göra går av stapeln på något herrgårdshotell ute i obygden om jag har möjlighet att påverka, vilket jag förvånande ofta faktiskt har.

Länge var jag oerhört rädd för att laga vissa maträtter, rädd för att det skulle bli fel. Jag fruktade att maten skulle kunna bli både illasmakande och direkt farlig att äta. Det här gällde kanske främst fläskfile och svamp av olika slag. Min främsta skräck var att jag skulle få trikiner eller möjligtvis botulism av köttet. Kanske beror det här delvis på en viss inneboende nervositet som jag dras med och att matlagningstraditionerna i min familj när jag växte upp definitivt inte innefattade filéer av fläsk. Folk brukar vanligtvis tycka att jag är konstig som är rädd för helt vanlig mat. Men så är det inte för mig, fläskfilé är för min del lika främmande som tillagningen av japansk blåsfisk (ni vet den där son blir dödligt giftig om man gör fel). Eller ta ett mer närliggande exempel. De flesta normala köttätande svenskar har noll och ingen koll på hur man lagar ens de mest grundläggande vegetariska rätter. Sojabiffar som är en superenkel och god maträtt är lika främmande för de flesta av mina vänner som friterad babian är. Jaja, jag tänker i varje se till att få kläm på det här, fixa filén och finslipa fläskfärdigheterna så att säga.

Jag har på märkliga vägar fått i uppdrag att kolla upp om det går att hitta lite coola och snygga barnkläder av hög kvalité. Det är nämligen så att en god vän till mig har en brorson, denne fyller tio år om ett par veckor och min kompis har beslutat att lite nya kläder vore en lämplig present. Samme kompis har tydligen också insett att det här med mode inte är hans grej och synnerligen inte barnmode. Därför har han liksom smygdelegerat detta till mig. Nu har jag i och för sig inte något emot sådana uppdrag. Jag gillar att leka lite detektiv och spåra upp fräcka prylar på nätet, särskilt kläder. Det spelar faktiskt mindre roll om sakerna är till mig personligen eller om det är någon annan som ska ha dem. Allt är ändå shopping för mig vilket än min favoritsyssla när jag inte arbetar. Kläder har jag koll på också, så det ska nog gå att hitta lite schyssta grejer, till exempel från Isbjörn of Sweden till den där brorsonen.

Man kan tyvärr inte ha koll på allt. Jag har tvingats inse den saken nu. I och för sig så går det väl att skaffa sig en överblick och grundläggande kunskaper inom ett stort antal områden och vitt skilda discipliner men risken finns då att alla dessa färdigheter och insikter blir påtagligt grunda och bristfälliga. Nej, enligt min mening är det klart bättre att se till att bli riktigt bra på ett fåtal saker än att vara halvdassig på allt. Nu innebär förstås det här att man tvingas offra och skippa en hel del saker. Jag har till exempel ingen som helst koll på seo hosting och hur det fungerar även fast det hade varit praktiskt. Det är bara så att jag har varit tvungen att prioritera och det här med sökmotoroptimering och hosting har aldrig kommit med på min short-list. Nu behöver i och för sig inte det vara någon större katastrof, det går ju alltid att anlita folk för sådant. Men ändå, jag gillar att göra saker själv.

Jag är inte direkt den som följer samhällsdebatten eller engagerar mig i saker över huvud taget. Men på senare tid har jag faktiskt börjat känna att det är dags att ta ställning i åtminstone en fråga. Jag vet inte om det har med åldern att göra eller vad det nu kan vara. I varje fall tycks jag helt utan vidare ha utvecklat en viss altruistisk ådra. Det hade jag inte trott för bara något år sedan. Men så är det i varje fall. Den frågan som jag känner starkast för just nu är att se till att fler hjärtstartare distribueras i samhället. Det råkar nämligen vara så att jag läst någonstans att över 10 000 personer drabbas av plötsligt hjärtstopp varje år i det här landet. Merparten av dessa medmänniskor klarar sig inte. En tragedi i varje enskilt fall. Och kanske ännu mer så om man betänker det faktum att över 50 procent hade kunnat räddas om en hjärtstartare funnits i närheten.